Introduction
Daniel Hadorph, född 19 november 1782 i Flistads socken, Östergötland, död 9 januari 1862, var en svensk ämbetsman och musiker, sonsons sonson till Johan Hadorph.
Hadorph blev student i Uppsala 1802 och ingick 1804 vid Svea hovrätt samt året därpå vid justitierevisionen. Efter en befordran till protokollssekreterare i ecklesiastikexpeditionen 1811, följde året därpå ett förordnande till registrator i serafimerordensgillet. Han upphöjdes 1816 till adligt stånd med bibehållande av sitt namn. Som förste expeditionssekreterare, vartill han utnämndes 1818, var Hadorph längre eller kortare tider 1841-1846 tillförordnad expeditionschef i ecklesiastikdepartementet.
I besittning av en stor musikalisk bildning, deltog Hadorph ofta som violinist i de konserter som gavs på riddarhuset under Édouard du Puys ledning. År 1823 invaldes han till ledamot av Musikaliska Akademien, och förskaffade institutionen inte bara dess första stipendieform, utan verkade även med stort engagemang för högre anslag åt densamma vid riksdagarna. Åren 1851-1861 var han akademins kamrerare.
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på artikeln Hadorph, 2. Daniel Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.