Nicolaus Erici Emporagrius

Nicolaus Erici Emporagrius, född ca.1567 i Torsåkers socken, Gästrikland, död 6 januari 1642 i Långtora socken, Uppland, var en svensk riksdagsman och kontraktsprost i Långtora pastorat.

Nicolaus Emporagrius var son till kyrkoherde och riksdagsman Ericus Svenonius Emporagrius. Han var elev på Gävle skola på 1580-talet där han senare var kollega i fem år. Emporagrius var magister på en avhandling om hörsel och lukt vid Greifswalds universitet 1597 och studerade vid Wittenberg universitet1600. Emporagrius fick fullmakt på Långtora pastorat 1604, ett ämbete som han innehade fram till sin död 1642. Nicolaus Emporagrius var riksdagsman vid Riksdagen 1610 som hölls i Örebro. Han efterträddes som kyrkoherde i Långtora socken av sonen Ericus Nicolai Emporagrius.

• Ericus Nicolai Emporagrius (1604–1672), kontraktsprost i Långtora,
• Christina Nilsdotter Emporagria (~1619–1710), gift med prost Michaël Erici Kolmodin.
• Israel Nicolai Emporagrius (död 1657), kyrkoherde i Sigtuna.
• Nils Nilsson Emporagrius (1607–1681), rådman i Stockholm.

• Emporagrius, släkt, http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=16055, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2012-08-19.
• Järnrötter och kråkfötter (pers akt av Bitte Wikingskiöld) 2011.
• Dandanell, Ingvar (1998). Bruks- och bergsmansliv i Hofors - Torsåker: glimtar ur bygdens historia efter 1750. Hofors: Hofors hembygdsfören. Libris länk 

Fotnoter

1. ^ http://www.vasaakademi.se/Vasa_Akademi/1500-talet.html
2. ^ Samlaren: Tidskrift utgifven af Svenska litteratursällskapets arbetsutskott, vol. 20-25, 1899