Georg Wallin

Georg Wallin den yngre, född 31 juli 1686 i Gävle, död den 16 maj 1760 i Göteborg, var en svensk teolog och biblioteksman.

Georg Wallin var sonson till gästgivaren och kronolänsman Nils Göransson i Docksta, Ångermanland, och son till Georg Wallin den äldre, som var överhovpredikant och superintendent i Härnösand. Modern hette Ingrid Gadd och tillhörde en prästsläkt. I Uppsala, där han vid tio års ålder inskrevs i studentmatrikeln, erhöll Wallin den filosofiska graden 1707, varefter han för sin vidare utbildning besökte de förnämsta universiteten i Tyskland, Holland och England. Befordrad 1710 till teologie lektor i Härnösand anträdde han 1720 en ny utrikes resa till Tyskland och Frankrike, under vilken han promoverades till teologie doktor i Wittenberg.

Efter hemkomsten förordnades han 1724 till hovpredikant hos kung Fredrik I samt blev bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Uppsala 1727 och tillika fjärde teologie professor där 1732. Tre år senare blev Wallin superintendent på Gotland samt utnämndes 1744 till biskop över Göteborgs stift.

Såsom stiftsstyresman utmärkte sig Wallin för ovanlig drift, nitälskan och ordningssinne. Han var strängt ortodox. Inom den lärda världen har han vunnit ett namn som historieforskare. Bland hans historiska skrifter kan nämnas: Gothländska samlingar, Sigtuna stans et cadens (1729-32), Runographia gothlandica och 'Lapponia christiana.

Wallins första hustru hette Elisabeth Palmroth och var dotter till professor Johan Palmroot, och andra hustrun Margareta Schröder, en svägerska till biskop Herman Schröder. Barnen i andra äktenskapet adlades Wallenstråle, däribland Martin Georg Wallenstråle. En dotter i första äktenskapet var gift med efterträdaren i Visby, Martin Wilhelmsson Kammecker.

• Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor

• Tor Andræ: Georg Wallin. Resor, forskningar och öden (1936)